Känslor av besvikelse, frustration och ilska är naturligt och en del av uppväxten. Med aggressivitet menas starkt känslomässigt beteende som riktas mot omgivningen, mot en själv eller mot andra människor (t.ex. att slå, skrika, använda fula namn eller knuffas).
I takt med att barnet utvecklas blir känslorna mer komplexa och barnet lär sig att känna igen, benämna och hitta orsaker till att känslor väcks, samt att sätta ord på sin sinnesstämning. Genom att öva tillräckligt många gånger tillsammans med en vuxen lär sig barnet olika sätt att hantera känslor och beteende och det i sin tur bidrar till att självregleringsförmågan utvecklas.
När verkligheten inte följer barnets egen plan kan det leda till besvikelse
Hos en liten del av barnen, oftare hos pojkar än hos flickor, kan någon slags fysisk aggressivitet fortsätta under längre period. Barnets temperament, utvecklingsmässiga faktorer och genetiska faktorer samt miljömässiga faktorer kan påverka både hur aggressiviteten tar sig i uttryck och hur snabbt och lätt negativa känslor väcks.
Aggressivitet hänger ihop med svårigheter inom exekutiva funktioner; som impulsivitet, arbetsminne och flexibilitet. Eftersom centrala nervsystemet ännu inte är färdigt utvecklat har barnet en ofullständig förmåga att förstå samband mellan orsak och verkan och de förväntningar som finns i sociala situationer. Även små förändringar i vardagliga rutiner kan kännas som stora besvikelser för ett barn, eftersom det inte blev som barnet hade tänkt i sin egen inre plan.
Att ta emot känslan och att förutse hjälper i vardagen
Det lönar sig inte att försöka bli av med en känsla av ilska eller besvikelse, utan istället lönar det sig att tillsammans med barnet öva på att stå ut med känslan innan man lär ut andra handlingsmönster. Den vuxna kan fungera som en medreglerare av barnets känslor, så att barnet inte behöver klara av de starka känslorna på egen hand. När barnets känsla svämmar över räcker sällan de egna strategierna för känsloreglering till, utan barnet behöver den vuxnas stöd för att återfå en känsla av trygghet och för att förstå sin egen känsloupplevelse.
När vi förstår vad som ligger bakom ett barns starka känslor, som ilska eller ledsenhet, kan vi hjälpa barnet att hantera liknande situationer i framtiden. Genom att återskapa sådana situationer i en mindre skala, vid en tidpunkt då barnet är i balans och med tryggt stöd från en vuxen, får barnet möjlighet att öva och utveckla sina färdigheter. Hos små barn är det naturligt att beteendet varierar, eftersom de ännu inte har hunnit samla tillräckligt med erfarenheter från olika typer av situationer.
Reglering av känslor och beteende är ingen åldersbunden färdighet som utvecklas av sig själv, utan kräver upprepad övning och handledning i olika sociala situationer för att utvecklas. Dessutom behövs en vuxen som stöd i situationer där barnets färdigheter ännu inte räcker till.
Ta hand om dig själv – inte enbart barnet
Barn som lätt tar till fysisk aggressivitet behöver mer än andra barn bemötas med en varm kontakt, lekfullhet och uppmärksamhet på gott beteenden – och ibland behövs även förstärkning i form av konkreta belöningar.
Samtidigt som barnet tränar på självreglering är det bra om den vuxne också stärker sina egna strategier för självreglering. Det innebär att vara medveten om sina egna stressfaktorer och ta hand om sitt eget välbefinnande så att man har kapaciteten att se situationer klart och agera lugnt och med omtanke. Ibland är det allra klokaste att ta en kort paus, be om stöd eller be om hjälp utifrån, om man känner att den egna orken inte riktigt räcker.
Praktiska tips i vardagen:
- Det är viktigt att den vuxna genom sitt eget agerande kan bära barnet över de starkaste känslorna. Du kan till exempel säga högt: ”Vi har tid, vi tar det lugnt, jag hjälper dig” och samtidigt signalera lugn med ditt kroppsspråk (t.ex. neutrala ansiktsuttryck och jämn andning).
- Var närvarande för barnet och stärk barnets känsla av trygghet.
- Den vuxne bör regelbundet reflektera över sina egna sätt att hantera vardagens stressfaktorer. Planera in små stunder som ger dig möjlighet till avkoppling och återhämtning.
- Efter krävande situationer, kom ihåg att hantera din egen känslobelastning– till exempel genom att prata med en närstående, skriva, motionera eller ta del av professionell handledning.
- Diskutera och kom överens om arbetssätt i samarbete med föräldrar och andra vuxna kring barnet.
- Skapa en tydlig gemensam bild av när och i vilka situationer barnet behöver vuxenstöd och vilka färdigheter barnet redan behärskar.
- ”Anta mindre, vägled mer”
Vi på Valteri finns också här för att hjälpa till om barnets aggressiva beteende väcker oro och känns utmanande. Vi erbjuder våra tjänster nationellt och arbetar sektorsövergripande tillsammans med vårdnadshavare och familjer samt med enheter inom småbarnspedagogiken och skolan. Info om våra MAPA®-utbildningar hittar du på vår webbplats.
Via vårt kontaktformulär kan du höra dig för om våra tjänster riktade till småbarnspedagogiken. Vår handledning stödjer barnets utveckling, lärande och habilitering genom att stärka personalens kompetens – både i ett förebyggande syfte och i särskilt krävande situationer.
